Antioxidanter

Huden är ett organ som i likhet med andra organ i kroppen försöker skydda sig när de utsätts för fria radikaler. När en fri radikal uppstår, kommer antioxidanter se till att den oskadliggörs. Det är emellertid viktigt att en antioxidant finns på det ställe där radikalen uppstår.

Dr. Denham Harman var 1954 den förste som föreslog att det finns ett samband mellan fria radikaler och åldrande, och att mekanismen innehåller reaktiva fria radikaler som ger upphov till slumpmässiga biologiska skador. Hans teori satte igång en omfattande experimentell forskning, och betraktas numera som grundläggande inom forskningen om åldrandet. Teorin innebär att antioxidanter som till exempel vitaminerna E och C hindrar fria radikaler från att skada känsliga biologiska molekyler och fördröjer därför åldrandeprocessen.

Det största problemet var bara att det inte fanns något belägg för påståendet att antioxidanterna togs upp av huden. Idag vet man att till exempel E-vitamin inte har någon "antiåldringseffekt" i en hudkräm. För att vitaminet ska nå fram till underhuden och cellmembranen måste det "vandra" i en fettfas. C-vitamin "vandrar" däremot i en vattenfas. Eftersom huden växelvis består av vatten- och fettfaser kommer både E- och C-vitamin att stöta på barriärer, som de har svårt att tränga igenom.